I Göteborg finns ett band som åker runt, spelar, repar, flänger i sin nedgångna blekgrågula Volvo. Med stärkare, instrument, vissa övertagna progginstrument och bensindrivet elaggregat som dom kan sätta upp vid en spelning varsomhelst. Spelar, repar och skriver låtar i en ström, lever bara för sin musik, nyligen lagt spåren i sin replokal till sitt första album. I det sedvanliga industriområdet. Kungsten. Sen länge väntad. Och förväntad. Av många undrat varför inte förrän nu. Att det inte kommer en skiva med deras bra musik.
Som de är ett utpräglat live-band, gör musik i stunden, påverkas de av stämningen för stunden, publiken som bidrar otroligt mycket, är alla spelningar ganska olika till sitt framförande. Kanske till och med med kultstatus i väst, i Göteborg med omnejd, inte särskilt allmänt kända men med stor publik som följer dom runt, ofta på spontana gratisspelningar i parker, på gatan, men också på restauranger, syltor, klubbar, på mörka klubbar i natten, med enkelt folk, billiga tillställningar, folk med öra för kvalitè som förstår Den Stora Vilans skönhet. De byter instrument, de flesta körar, flesta sjunger lead, men växlar, tar in andra musiker, är mest elbaserade men nyligen växlande mellan el- och instrumentaliskt akustiskt. Alla dock älskande elbaserad amerikansk västkust60talsmusik, fortfarande basen i mycket av rocken även i dagens rockrockrock man hör överallt och i alla kanaler, lätt eller tungt. Tillbaka till rötterna.